« Reply #1 on: October 29, 2008, 07:50:12 PM »
Hela östra Elyssia har fallit, historierna som kommer från såväl Ö Elyssia och Getán berättar om hur Verdizierna behandlar Elyssianerna som simpla slavar, folket behandlas som smuts, avrättningar av Elyssianerna och Getánerna är en dagligvara, om inte för att kuva folket som för att underhålla Verdizierna. Verdizierna har vällt in som myror i alla städer och byar, tagit över husen och bosatt sig. Dock har de inte tagit med särskilt många barn, de mesta är män. Rykten om hur Elyssia och Getan förfaller, förråden töms, städerna förtvinar och förfaller. Det ryktas även om att sjukdomar har börjat härja och att antalet råttor och kackerlackor ökat markant, framför allt i de större städerna.
Länderna styrs helt och hållet av den Verdiziska militären, dessa syns nu överallt längs vägarna och i byarna och städerna. Getan och Ö Elyssia har besatts av varsin militärjunta som får agera helt autonomt. Dock har Verdizierna endast kustkontroll över östra Mare Ciricum, annars denna besitts sjöherraväldet av V Elyssia. Elyssiska båtar ses patrullera östra kusten på avstånd, men där Verdizierna börjat bygga katapulter som bemannas dag och natt, där man emellanåt ser eldkloten slungas högt upp i lyften för att avvärja båtarna från att komma för nära.
Inga nyheter hörs från V Elyssia. Ryktena florerar vilt. Ibland sägs det att de håller på samlar sina härer för att invadera Ö Elyssia båtvägen, precis som man gjorde vid Diazenza för ett år sedan. Andra rykten säger att det pågår interna konflikter mellan de gamla republikanerna och riddarordern och att landet är på gränsen till inbördeskrig. Kanske både ryktena är sanna.
Karaktärerna är nu formellt ansedda vara överlöpare och klassats som rebeller i Västra Elyssia. Östra Elyssia ignorerar i dagsläget helt dessa påståenden och ser att alla som lyckas bryta sig ut ur landet får ansluta sig till exilgruppen söder om Elyssia mot gränsen till Bakkar.
Efter att ha stött ihop med en Verdizisk trupp och förgört den så fick någon av er en tatuering fastetsad i armen. Denna har sedan dess pekat åt vilket håll ni skall gå. Efter en lång vandring genom den Bakkariska öknen där ni stött på lite olika märkliga varelser hittade ni en mycket gammal alv-spökstad. Längst in i staden fann ni ett blodbad där flera alver dödats i en sarkofag. I rummet fann ni en döende alv samt en portal:
”Shademennen……stoppa dem…..stoppa dem….de får inte samla relikerna….”
”Ta staven…..”
Sedan hoppade ni i portalen, tog er via astralplanet till en skogsbeklädd höjd som ni inte vet var det är någonstans:
”Ni landar med fötterna i något mjukt, i en slänt. Det känns omedelbart kallt och fuktigt. Flera av er stapplar och ramlar, rullar nerför den slänt ni står i men bromsas snabbt upp av de stora och täta ormbunkarna som verkar växa överallt. När ni lyckats få bäring på er omgivning så ser ni att ni står i en tät tallskog. Det är blött, fuktigt, mycket mossor och ormbunkar växer här. Ni hör någon fågel, men ni känner inte igen lätet. Det verkar vara mitt på dagen, men diset som fyller skogen gör det omöjligt att avgöra. I övrigt är det tyst och ensligt.”
Ni följde tatueringen till en liten by/fortifiering där livet blev bara värre och värre. Det regnar blod och varelserna är värre än något annat ni föreställt er. Längst in i byn hittade ni ett stentorn som ni tog er upp i. Högst upp fann ni ett rum med ett antal speglar som visade er vyer som endast kunde bo era värsta mardrömmar. En våning ned i tornet fann ni en grupp shademen-präster som frammanade en demon, samt prästen som ni tidigare slagits mot i Diacenza. Ni lyckades döda alla förutom översteprästen som smet på magisk väg. Där befinner ni er nu….
